Det är Elins blogg du läser..

I fredags hade jag en stark upplevelse tillsammans med min vän Sara. Vi satt och såg Idol och var rörande överens om vilka som skulle gå vidare. (och vi fick rätt vilket gjorde oss lagomt fredagsglada) Vi satt där som två vuxna helt överens och så kommer kvällens stora överraskning upp på scenen, Westlife.
Som liten hade jag suttit och med stora ögon kollat på vad vi tyckte var världens bästa pojkband. Nu fann jag mig sitta där igen, med stora ögon och kolla på kanske världens bästa pojkband. (?) Även om deras moves ibland känns väldigt fjantiga kändes det lite som en helig upplevelse. Vi fick båda gåshund och kröp in under varsin filt och återigen var vi rörande överens.. detta var bra. Hur hade vi kunnat växa infrån att digga pojkband? Jag förstår att det säkert känns en smula fjantigt men jag står för det. Westlife återtog en del av vårt hjärta åtminstone för ett tag framöver. Jag slogs av tanken att sluta gilla pojkband var en del i att växa upp. Jag kom på mig själv att skratta åt dom som diggade det, trots att jag själv spenderat timmar och åter timmar med att gilla detta. Nu tycker jag det känns rätt skönt att få ägna en kväll och lite tid åt något som inte är så hemskt vuxet. Jag höjer volymen på radion i bilen om Westlife kommer och jag kan ärligt säga att det är skitbra. Där har ni det mitt erkännande och dessutom lite av en förlåtelse för alla gånger jag skrattat åt att jag vuxit ifrån det ;)


Idag är det måndag, ytterligare en helg har passerat. Denna veckan blir en rolig vecka men även en skit jäkla jobbig vecka. På torsdag har jag gastroskopi vilket jag hatar med hela min kropp. Det tar emot från tårna till min yttersta spets.. men på torsdag morgon får jag helt enkelt pallra mig dit och bara gå igen det. Har även ansiktsbehandling och julsittning i veckan, vilket är något jag ser fram emot :D