Lördagspyssel och höstlövsinspiration.
Lördag den 10 oktober.
Jag ser ut genom fönstret och blir höstlövsinpsirerad. Inspirerad att gå ut i höstvädret och inte göra sånt som man kanske borde gör.
Att göra sånt man inte borde göra är nog det lättaste som finns.
Jag har en mental lista i huvudet med en rad måsten i.
Jag har en god förmåga att ta tag i dessa, förutom när jag ser höstlöv och känner att detta är ett skäl att skippa lista och sunt förnuft och istället bara gör något annat. Det värsta är att detta något annat kanske inte är är att göra något alls.. om ni nu förstår?
(Idag är det höstlöv som är inspirationen för detta icke-görandet nästa dag är det något helt annat)
För den kanske tiotusende gången iår har jag slagit på viva la vida (coldplay) och spatserar runt i min lägenhet upptagen i funderingar och tankar.
det kan vara världens bästa skiva tror jag.
Jag har kommit underfund med att mitt nya jobb har skapat ett nytt problem i mitt liv.
Normalt sätt när man jobbar kliver man upp och far iväg.
Jag kliver upp och sitter minst fyra timmar i funderingar och ett icke-görande innan jag jobbar.
Vore klokt på att ändra detta. Finns två möjliga sätt.
1. leva i nuet och faktiskt varken oroa sig eller tänka på det på förmiddagen och göra något vettigt.
2. ändra arbetstider.
både alternativen är både svåra och jag känner att jag har en enormt mycket större vinning i att alternativ ett.
Nu är klockan ett, jag har fyra timmar framför mig tills jobbet börjar.
Det är mycket tid, nästa lika mycket tid som jag ska spendera på jobbet.
Därför blir dagens utmaning att
1. tänka på jobbet så lite som möjligt innan kl.17
2. göra något istället för mitt vanliga icke-görande
Imorse fick jag en underbart mysig sovmorgon med min älskling. underbar, sötast och väldigt rar.
Tänk vad mycket jag har att vara tacksam för!
Detta klipp med Robert Gustavsson roade oss denna morgon:
http://www.youtube.com/watch?v=3-1fZ9OC9Uk
På återseende
Jag ser ut genom fönstret och blir höstlövsinpsirerad. Inspirerad att gå ut i höstvädret och inte göra sånt som man kanske borde gör.
Att göra sånt man inte borde göra är nog det lättaste som finns.
Jag har en mental lista i huvudet med en rad måsten i.
Jag har en god förmåga att ta tag i dessa, förutom när jag ser höstlöv och känner att detta är ett skäl att skippa lista och sunt förnuft och istället bara gör något annat. Det värsta är att detta något annat kanske inte är är att göra något alls.. om ni nu förstår?
(Idag är det höstlöv som är inspirationen för detta icke-görandet nästa dag är det något helt annat)
För den kanske tiotusende gången iår har jag slagit på viva la vida (coldplay) och spatserar runt i min lägenhet upptagen i funderingar och tankar.
det kan vara världens bästa skiva tror jag.
Jag har kommit underfund med att mitt nya jobb har skapat ett nytt problem i mitt liv.
Normalt sätt när man jobbar kliver man upp och far iväg.
Jag kliver upp och sitter minst fyra timmar i funderingar och ett icke-görande innan jag jobbar.
Vore klokt på att ändra detta. Finns två möjliga sätt.
1. leva i nuet och faktiskt varken oroa sig eller tänka på det på förmiddagen och göra något vettigt.
2. ändra arbetstider.
både alternativen är både svåra och jag känner att jag har en enormt mycket större vinning i att alternativ ett.
Nu är klockan ett, jag har fyra timmar framför mig tills jobbet börjar.
Det är mycket tid, nästa lika mycket tid som jag ska spendera på jobbet.
Därför blir dagens utmaning att
1. tänka på jobbet så lite som möjligt innan kl.17
2. göra något istället för mitt vanliga icke-görande
Imorse fick jag en underbart mysig sovmorgon med min älskling. underbar, sötast och väldigt rar.
Tänk vad mycket jag har att vara tacksam för!
Detta klipp med Robert Gustavsson roade oss denna morgon:
http://www.youtube.com/watch?v=3-1fZ9OC9Uk
På återseende
Kommentarer
Postat av: åsa
det är svårt att inte tänka på jobbet innan man ska iväg. för allt man gör motiverar man med "jag börjar jobba om x timmar" det kan vara allt, plugga, äta, promenera, städa, träffa någon..och vare sig man gör det eller ej tänker man på det där förbaskade jobbet som väntar.
Trackback
