Det är Elins blogg du läser..

Idag ar forsta dagen pa 2554, raknat i Khmer ar.
Detta ar aven var sista dag har i Kambodja.
Vi kommer att sakna det aven om det ska bli roligt och pa manga satt skont att komma till Thailand.

Kambodja ar en trevligt land, manniskor har ar fattiga det har mycket mork historia som det just lagt bakom sig.
Fattiga och skadade manniskor blir ett naturligt inslag i vardagen.
Under de tva senaste dagarna har det varit nyar och lite rikare Khmerer har letat sig till stranden for nyarsfirande.
Vi har funnit oss sjalva leta med blickarna efter det tiggare som varje kvall och varje dag gar fram och tillbaks langst stranden och tigger.

En man haller sin grona militarkeps i ena handen.
Han tittar en djupt i ogonen och har for lange sedan lamnat sin stolthet.
Med den andra armen, som bara ar en stump pekar har ner pa sin dotter.
Hon ar fem ar och har smutsiga klader.
"Her mother died" sager han.
Det gar inte att kolla upp utan att tararna borjar trycka i ogonen.
Dessa tva har vi gett pengar tva ganger, sammanlagt kanske tre dollar om ens det.
Det flesta ganger sager man "no sorry" fast innerst inne vet man att man hade kunnat ge.
Nu igen.

I tva dagar har vi bestamt oss, det ska fa 10 dollar. En nyarspresent.
Ett satt att stila sitt eget daliga samvete, kanske mest.
Men sjalvklart dok dom inte upp pa tva dagar.
Vi blev lite besvikna, kanske firar dom nyar med sin slakt intalar vi oss.
Kanske lever hennes mamma trots allt, dom kanske ar tillsammans.
Dom kanske inte ar hemlosa.
Men mest troligen ar dom det.

Lite lattare ar det med alla man, iaf de som saknar armar och ben.
Dom hasar sig langst sanden och blicken kan latt glida over dem nar dom passerar.
Det har oftast inget att saga, kanske for att det ar upptagna med att slappa sig langst sanden.
Det gor ont i kroppen att tank vad det har varit med om.
Som gor att de saknar lemmar och har ansikten som visar mer an man klarar av att se in i.
Man kan undra hur orattvis varlden ar.
Forst forlora alla sina lemmar eller nagra i krig, tortyr eller av en landminna.
Sedan maste slappa sig langst brannhet asfalt eller sand och tigga.
En del saljer bocker utan armar eller ben. Eller bara med nagot av det.
Ibland har det en skylt runt halsen. "I want to earn money by workning. I have hope"
Jag tanker att jag ar tacksam for deras hopp, hade man sjalv haft det?

Ibland vill man grata mitt i det vackra Kambodja.
Ingenting ar nagonsin nog.
Men kommer aldrig glomma ansiktet av fattigdom.
Aldrig nagonsin.
Men jag hoppas att deras ar 2554 kommer att bli ett battre ar!


Idag spenderade vi forsta dagen pa 2554 med att aka pa battur!
Himla vackert var det!
Vi har snorklat pa tva olika stallen, varit till tva jattefina strander.
Den ena var helt folktom, en paradiso.
Det enda som fanns dar var en bar i bambo med schyssta fatoljer och hangmattor.
Dar hade man kunnat stanna ett tag.

En sista BBQ blev det ikvall, sjalvklart Barracuda!
Mums :) kommer man sakna..
Imorgon 07.30 hoppar vi pa ytterligare an buss som ska ta oss vidare.
Bussandet borjar bli lite trottsamt, men men.
Vi ska inte klaga! Vi har faktiskt rad att aka buss!

Hoppas ni far en underbar helg!
Kramar
Elin och Andreas