Det är Elins blogg du läser..

Halloj dar hemma.
Efter tre hela dagar pa mekongfloden kom vi igar fram till Phnom penh efter en alldeles for lang och alldeles for obekvam battur. Men det aterkommer vi till.

Dag tva pa mekongfloden inleddes med inleddes pa liknande satt som den som vi berattade om i foregaende inlagg. Vi akte forbi bat efter bat som var fullastade med frukter och gronsaker och allt mojligt annat man kan tanka sig. Pa bilden nedanfor kan ni se exempel pa batarna. Det handlades friskt mellan vietnameserna men det var inte precis nagot shoppinglage for oss turister.



Efter att ha akt genom denna "flytande marknad" sa svangde vi in pa en mindre del av mekongfloden som var betydligt mindre traffikerad. Har fick man en inblick i livet bland den lite fattigare delen av folket. Vi stannade vid en frukttradgard dar vi fick promenera runt och titta pa diverse frukttrad, t.ex. mango, banan, jackfruit, apelsin mm.  Vi fick aven smaka pa dessa. For er som undrar vad jackfruit ar sa kan jag beratta att det ar en stor, taggig och jatteacklig frukt som vietnameserna ofta kokar innan den ats.
Nedan kan ni se mig pa en specialbyggd bro i frukttradgarden. Liknande brorar anvandes av lokalborna overallt for att kunna ta sig over mekongfloden

Dag tre pa mekongfloden var aven var sista i vietnam, och helt klart den basta pa mekongfloden. Atminstone till en borjan.
Vi inledde dagen med en roddtur genom en flytande by pa batarna som ni kan se nedanfor.





Vi akte sedan vidare genom denna mycket intressanta by, som forvanande nog hade en hel del djurliv. Pa de flesta husen fanns hundar, ofta fler an en. Men Elin fick aven syn pa en gris, och nagra honor. Vi bytte till en sightseeingbat och akte en riktigt fin del av mekongfloden anda till vi kom fram till den kambodjanska gransen. Det var har var lycka vande.

Efter lang vantan vid gransen klamdes vi in ca 30 pers i en liten, kantig, och hogljudd bat som enligt utsago skulle ta tre timmar. Det tog minst 4.5 timme och det var en riktig helvetesfard. Ett eldprov for bade psyke och rumpa. Med stela ryggar, omma stjartar och tunga huvuden hoppade vi in i en minibuss och fick njuta av en entimmes minibussfard med en forare som uppenbarligen hade dodslangtan. Han korde toksnabbt och sicksackade mellan allt fran cyklister och mopedister till lastbilar och boskap. Omkorningarna skedde lika ofta med motande trafik som pa utsidan av bilen som kordes om.
Omskakade och supertrotta anlande vi till slut till huvudstaden och hittade oss ett hotell och lite mat.



Idag har vi agnat oss at historiska aterblickar av det tyngre slaget.
Vi borjade att besoka Killing fields just utanfor phnom penh. Bilden ovanfor ar ett exempel pa hur det kunde se ut. Historierna pa skyltarna var for fruktansvarda att skriva om i en trevlig blogg som denna, men jag kan beratta att det var helt klart hjartskarande.



Vi fortsatte dagen med att besoka Toul Sleng Genocide Museum, mer kant som S21. Detta ar ett fangelse som inneholl de flesta fangarna som sedan fraktades till killing fields. Det forekom en hel del tortyr har och en del bilder som vi onskar att vi sluppit se. Men det var en upplevelse som vi sent kommer att glomma.



Nu ska vi bege oss ner mot floden och forsoka hitta oss nagon mat. Imorgon blir det mer utforskande av staden och kanske eventuellt lite shopping.

Hoppas allt ar bra med er darhemma och att ni inte oroat er nar vi haft lite uppehall i bloggandet.

Hadanefter nas vi pa vara svenska telefonnummer da vart vietnamesiska slutat fungera.
Glom bara inte +46 fore;)

Kram
Elin och Andreas